maanantai, 17. joulukuu 2007

Äntligen!

Länge sedan! Det är ett stort arbete att uppfostra sex valpar, det kan jag berätta! Jag har inte hunnit skriva någonting alls sedan de föddes, och nu har de redan flyttat hemifrån!

Det har hänt väldigt mycket under de senaste månaderna - Matte och alla människobarnen har flyttat, och jag och Brando med, och Husse har blivit kvar i det gamla stora huset. Doris är ännu på semester, och Matte har ännu en massa som hon måste ordna. Brandos och mina valpar har alla fått jätte bra hem.  Cinnamon, nuförtiden Milli, flyttade till Tiina och Timo till St Karins. Cardamom blev Martta och flyttade till Leena till Helsingfors. Chili blev Wilma och flyttade till Emma och Bosse och Hector-parson här på vår ö. Coriander flyttade till Jari och Jaana till Åbo, Cayenne till Madeleine till Åva. Curry blev Olli och flyttade till Suski och Kari och Kalle-parson till Raumo. Matte längtar efter dom och vill hela tiden veta hur det går för dom, men jag och Brando tycker att det är ganska så lugnt och skönt. Här relar vi lite efter att ungarna har flyttat:
1121203.jpg
Jag är lite putt med Matte eftersom min päls är helt jätte fult just nu - hon borde plocka mig och försöka få mig lite julfin! Jag hoppas verkligen att hon tar sig i kragen så småningom..

lauantai, 6. lokakuu 2007

Busy Mum

Länge sen! Jag har haft så bråttom med mina bebisar att jag har helt enkelt inte hunnit skriva. Nu är dom så pass stora att ja kan lämna dom en stund.
Alla sex har precis öppnat ögonen, alla övar på att sitta och stå och i natt hörde Matte hur någon pikuliten skällde i valplådan! Annars låter de mest som små fåglar, tycker hon.
961137.jpg

När de föddes, vägde de två minsta 121 och 126 g och den största pojken 203 g.
Idag vägde den minsta, Chili,  475 g och den största, Coriander, 727 g. Jo, ni ser, Matte har gett namn till en del av valparna! Men två är hon ännu lite osäker på, så det är lite hemligt...

Alla småttingar är ju så tusans söta, man kan inte säga annat. Nu när de har öppnat ögonen och kryper annars också omkring lite mera, är det helt omöjligt att motstå dom. Det kan inte Brando heller, han vill hela tiden komma och hälsa på sina barn. Jag tycker inget vidare om det. Ibland låter jag honom titta och till och med snusa på dom lite, men oftast får han lov att gå.

Matte har börjat förstå hurdant liv det kommer att vara i det här huset om ett par veckor, då valparna kan röra på sig mera.
Några av mina valpar har redan blivit reserverade. Men ett par finns kvar. Så Matte vill passa på och hälsa till några som har frågat - att ännu går det, men snart har alla fått egna hem. Så raska på!
961135.jpg

tiistai, 25. syyskuu 2007

Hälsningar från valplådan!

930311.jpg

perjantai, 7. syyskuu 2007

Väntans tider

Matte och Brando har kommit hem. Det var nog ett riktigt äventyr med storm och allt. Brando var lite mallig och skröt om alla småfiskar han fiskade från pölarna, men någon säl hade han inte sett. Matte såg nog många, men jag tror att hon var bara glad att Brando inte förstod sig på dom.

Under tiden när de var borta har min mage blivit stor. Valparna i min masu har redan fått päls och allt och nu håller de bara på att bli helt helt färdiga och växa till sig ordentligt. Jag är också väldigt hungrig hela tiden. Så nu får jag lite mat ofta, istället för bara en gång per dag som vanligt. Nu på helgen ska Matte fixa en valplåda till mig. Hon vill inte att jag ska föda valparna i linneskåpet, vilket är min plan. Jag förstår inte varför? Jag tror jag får ha Amandas säng som reservplats.

Matte håller ibland sin hand på min mage och känner när valparna rör på sig. Hon tycker att det är helt fantastiskt. Alvar, 6 år, vill hemskt gärna ha en av valparna till sin egen hund. Han har redan ett namn färdigt påtänkt: Wilfred.
Alla barn på hans dagis vill komma och titta på mina bebisar. Matte säger att de får nog, men inte förrän de är lite större och färdiga för det. Så nu väntar de ivrigt, de också.





perjantai, 24. elokuu 2007

Minst fem

Idag blev jag ultrad. Det är nu 34 dagar sedan vi humhummade med Brando för första gången, och Matte tyckte att det nog skulle kännas bra att veta hur det riktigt ligger till med mina bebisar. Och visst ligger det till! "Minst fem", sa Farbror Veterinären. Matte såg små ben och en liten svans på rutan, och små små bultande hjärtan. Hon blev riktigt rörd, tror jag! Själv var jag mest rörd för att det fanns fem katter i väntrummet...

Men nu är det alltså säkert. Jag blir mamma, och Brando blir pappa, om allt går väl. Oj!
Jag måste säga att det nog tar på krafterna, jag är mest bara trött och sover hela tiden. Jag vill inte gå jätte långt med Husse, och vill gärna sitta i någons famn då och då. Matte tycker att det är väldigt intressant att se hur det påverkar mig, att vara gravid. Som om jag skulle vara någon forskningsobjekt!

Från och med imorgon blir det lite lugn och ro här i huset. Matte och Brando skall till Märket, en fyr mellan Finland och Sverige. De ska stanna jätte många dagar och Matte tycker att det är helt underbart. Jag vet inte vad Brando tycker, speciellt sedan när han fattar att där inte finns ett endaste träd att kissa på...  Brando är troligtvis  första parson på Märket.  Det är väl kul!

PS. Man kan annars läsa om Märket här: http://www.lighthousesociety.fi/swe/
Och sedan kan man läsa dagbok från Märket här: http://www.lighthousesociety.fi/swe/market/market_dagbok/