På lördagen klockan 8.33 gick isen. Jo den har gått från flera ställen redan tidigare, men just här på denna lilla ö finns det ett speciellt ställe som man räknar med. Man slår vad om det varje år - när går isen. Nu gick den.

Nästa dag var vår båt redan i. Aldrig tidigare har det hänt att vi har åkt båt ut till holmen första april. Det har hänt at vi har skidit dit, och åkt långfärdsskridskor, men det här var första gången så här tidigt med båt. Brando larvade sig förståss, han gillar att åka båt men att hoppa i och ur dom tycker han är lite läskigt.

Framme på holmen väntade en katastrof. Isen hade tagit båda bryggorna (jo det var lite svårt att ta sig i land tyckte Matte och Husse), båthusdörren och allt som vägde mindre än 40 kg som fanns inne i båthuset. Det flesta hittade vi längs stränderna, andra saker har försvunnit för evigt. Av det en hel massa skräp. Lite skämmigt. Inne i bastun och bastukammaren hade vattnet varit uppe längs med väggarna och mattan hade möglat. Matte tyckte att allt det var lite äckligt och ganska ledsamt. Brando och jag tyckte att det var fruktansvärt intressant och roligt. Brando gick i vattnet i timmar och lekte med blåstång. Sedan sprang vi bara och lekte, studerade lite olika lukter. I båthuset har det bott någon under vintern. Någon större än en råtta och mindre än en katt. En hermelin, kanske. På stranden hittade vi ett sälgranie.

Väl hemma igen var vi trötta och nöjda. Och nu drömmer vi bara om den dagen vi får flytta ut till holmen och stanna där över sommaren. Två månader måste vi vänta, säger Matte. Två månader!