Förra veckan var jag och hälsade på en räv. Den var röd och fin och hette Väpä, sa Matte. Men jag brydde mig inte om den alls. Kanske därför att jag hade tillbringat nästan två dygn i bilen. Nå inte hela tiden, men nästan. Så jag tycket att räven får vara. Matte förstod ingenting. Kanske nästa gång, tänker hon. Men jag tycker att de kunde byta den där Väpä mot en katt istället.

Annars är det inte så hävt just nu. Matte har satt mig på bantningskur. Hon tycker att jag har lagt på hullet lite på sistone. Så nu är det hårda bud, inte alls så mycket mat mera. Hon säger att jag klarar mig nog med mindre. Själv äter hon nog godis och bulla och allt möjligt gott. Orättvist.