Matte och Brando har kommit hem. Det var nog ett riktigt äventyr med storm och allt. Brando var lite mallig och skröt om alla småfiskar han fiskade från pölarna, men någon säl hade han inte sett. Matte såg nog många, men jag tror att hon var bara glad att Brando inte förstod sig på dom.

Under tiden när de var borta har min mage blivit stor. Valparna i min masu har redan fått päls och allt och nu håller de bara på att bli helt helt färdiga och växa till sig ordentligt. Jag är också väldigt hungrig hela tiden. Så nu får jag lite mat ofta, istället för bara en gång per dag som vanligt. Nu på helgen ska Matte fixa en valplåda till mig. Hon vill inte att jag ska föda valparna i linneskåpet, vilket är min plan. Jag förstår inte varför? Jag tror jag får ha Amandas säng som reservplats.

Matte håller ibland sin hand på min mage och känner när valparna rör på sig. Hon tycker att det är helt fantastiskt. Alvar, 6 år, vill hemskt gärna ha en av valparna till sin egen hund. Han har redan ett namn färdigt påtänkt: Wilfred.
Alla barn på hans dagis vill komma och titta på mina bebisar. Matte säger att de får nog, men inte förrän de är lite större och färdiga för det. Så nu väntar de ivrigt, de också.