Jag har en liten nyhet att berätta. Det känns så att jag kanske, kanske blir mamma i september! Det är lite otumlande, jag vet inte riktigt ännu vad jag tycker om det. Matte tror att det kommer att bli riktigt bra. Men hon säger att vi måste vara säkra först, så nu väntar vi ännu lite och sedan ska jag till ultraljud. Det betyder att jag blir ultrad. Vad det betyder, vet jag inte.

Vi hade alltså några kärleksstunder med Brando här för några veckor sedan. Eller jag vet inte om man kan prata så mycket om kärlek - först fattade Brando inte alls vad jag ville att han skulle göra, så att Matte måste tricksa lite och till och med skicka bort honom ett dygn så att hans manliga behov skulle vakna till liv. Nå, det gjorde de nog. Så pass mycket att när han väl förstod hur det hela gick till ville han aldrig mera sluta... Ett par gånger hade vi riktigt roligt, speciellt den gången som vi beslöt oss att humhumma lite mitt i en skrothög bakom bastun medans Matte badade bastu. När Brando fastnade blev jag lite orolig och då måste Matte springa naken från bastun och hålla i mig i tjugo minuter, först svettig och het och sedan sakta men säkert kallare och kallare samtidigt som 1700 myggor försökte äta upp henne... Till och med Matte själv blev så där smått hysteriskt skrattig under hela showen när hon föreställde sig hur det hela måste se ut från förbipasserande båtar...

Så, nu är det alltså spännande tider. Jag har mått lite pyton ett par dagar nu, men Matte säger att det inte behöver betyda nånting alls. Men jag vet nog att hon tycker själv också att det är lite spännande! Jag har sett att hon läser väldigt mycket om valpning och alldeles speciellt om hur man barffar med blivande mammor - vi äter bara bones and raw food med Brando nuförtiden, och Matte vill vara säker på att jag får i mig allt jag och eventuella valpar behöver. Hon tyckte först att det kan vara lite av en utmaning, men nu har hon upptäckt än en gång hur underbart det är med internet - allt hittar man där! Hon tycks inte tycka att det är så jobbigt med barf under dräktighet heller. Ännu...

Men Doris barffar inte. Hon skulle jätte gärna villa, men Matte har åtminstone ännu gett henne torkis, torrfoder alltså. Nog sådant som innehåller 70% kött och 30% grönsaker, allt ekologiskt (och svindyrt, säger Matte), men ändå. Så ibland bara får Doris smaka lite på kycklingvingar eller rå lever. Hon älskar det och blir helt vild, så jag tror nog att Doris också måste få barffa, bara hon blir lite större. Matte är för övrigt väldigt förtjust i Doris. Doris är ganska vild, hon springer och hoppar och stjäl mat från borden, och sedan går hon och lägger sig i Mattes famn. Småpojkarna är också helt förälskade i henne. Då blir Brando lite svartsjuk, men det går nog om. Jag vet ju redan hur det är, så jag orkar inte bry mig så mycket. Så länge Doris har det klart för sig att det är jag som bestämmer...

Nu ska vi ännu tillbaka till stugan för sista semesterveckor, säger Matte. Sedan blir det vardag för alla barn och hundar, säger hon. Fast före det ska hon och Brando vara en vecka på Märkets fyr och leka fyrvaktare. Matte tycker att det är helt super roligt och hon är helt barnsligt till sig om det hela. Jag får inte åka med, ifall jag nu skulle bli Mamma. Matte säger att det är lite farligt där, om det skulle bli storm eller så. Pytsan, säger jag! Men det kanske inte skulle vara så tokigt om det skulle komma några större vågor och skölja bort Brando..?
Nånej, jag skämtar bara!