Huh. Det är jobbigt varje gång. Löptid. Matte säger att om det inte skulle vara meningen att jag ska bli mamma, skulle hon ha låtit mig opereras för länge sedan. Jag tycker det är lite fräckt - själv kan hon vara hur jobbig som helst vissa dagar i månaden...

Allt och alla har varit fruktansvärt irriterande på de senaste dagarna. Jag har meddelat alla att man inte ska komma närmare än en meter på mig när jag vill vara i fred, speciellt inte Doris och Brando. Doris fattar nog, annat är det med Brando. Han säger att Matte har lovat åt honom att han får bli pappa till mina valpar. Vad?! In your dreams, Brando-baby!

Till mig säger Matte att Brando är helt perfekt och att jag nog kommer till andra tankar om några dagar. Hur kan hon säga så? Hon tänker också ta oss till veterinären för att våra ögon och knän skall kollas. Mina är ok, det vet jag sedan gammalt. Och endå envisas hon med det, hon säger att man måste kolla det regelbundet. Och Brandos också.

Före min löptid började var vi på en kul kurs med Matte. Vi fick gå en bana och göra alla möjliga konster på vägen, vända hit och dit och sitta och göra spiraler och springa och ligga och allt vad de hade hittat på. Jag tyckte att det var ganska roligt att gå den där banan, helt allt förstod jag nog inte men Matte sa att vi får fortsätta sedan när löptiden är över. Det enda jag inte riktigt gillade var när människorna hade teori och man skulle vänta bara jätte länge. Och så fick man vänta igen när de byggde bana. Men Matte säger att det gör gott åt mig, att lite vänta och lära mig det också. Hon påstår att jag inte har så mycket tålamod, att jag alltid ska göra allt just nu och genast och med fart. Därför tyckte hon också att rallylydnad, som hela den där grejen heter, skulle passa till mig. Att det finns liksom balans med arbete och bra tempo och glädje och konsentration. I agilityn blev jag alltid lite för ivrig. Men för mig är det inte så noga, huvudsaken är att jag får göra något. Fast.. helst går jag spår om jag själv får vilja. Det är bara Matte som är så lat.